Jag passar på...

...medan det fina vädret tillåter, att vara ute i naturen och se mig omkring på något i denna världen som alltid har sett likadant ut; just naturen. De höga, gröna träden och bergen. Vattnet i bäckarna och solstrimmorna mellan grenarna. Detta fanns också för hundratals och tusentals år sedan och binder samman tiden. Så kände jag idag när vi promenerade vid kanten av Hunneberg.

Vår väg kantades av underbar natur!

Solstrimmorna kommer faktiskt igenom trädkronorna på sina ställen.

Härligt, porlande vattenljud.

Viloplats.

Så sköra och bedårande!

En charmig bro över en lite större bäck.

Röda löv bland alla gröna.

Tror ni att detta förhållandet fortfarande håller?

Skiffersten. Här finns grottor där man brutit skiffer förr.

Jag samlar på dessa dagar. "Det här är livet", sa jag till min sambo när vi gick hand i hand på stigen. Han och jag och en ledig dag!

Kramar Annika