måndag 30 augusti 2010

Gammalt fönster

Hej!
Jag fick ett av morfars gamla fönster när hans ladugård städades ur. Det har verkligen fått en naturlig slitning då det stått i ett oisolerat utrymme i många, många år.
Upp på väggen åkte det och en mysig ljusslinga hängde jag på. Den är numera tänd varje kväll när mörkret fallit :) Och alla glasen finns kvar i fönstret! Morfar skulle tyckt att jag var helt knäpp som hänger upp hans gamla fönster på väggen :) Men han skulle nog ändå le lite...
Kram Annika

6 kommentarer:

Grodmamman sa...

Jag har också ett liknande gammalt fönster hos mig. Det har jag haft lutande mot väggen i vardagsrummet. Alla rutorna är kvar i det också. Mitt fönster kommer från min morfars gård!:)
Kram

Fröken Fräken sa...

Jag tror minsann att jag både har ett fönster som ser precis likadant ut som ditt - fast tyvärr utan glas i - och jag känner igen den där ljusslingan med de frostade konerna på med! Så såklart gillar jag det hur mycket som helst! ;-D

Lina sa...

Hej!
Vilket härligt fönster, slitet och nött med en egnen historia. Ja, nu behöver man ljus om kvällarna...de blir fort mörk!

Nja, detta är ingen vispskål utan en mjölksnipa typ..=) Systrane Grene finns i Strömrad, Nordby köpcnter och i Malmö, tror jag...Annars vimlar de av affärer i Danmark förstås. Jag har sett vispskålar i samma modell i sommar, men vet inte fabrikatet, tyvärr...

Må så gott, Kram, Lina

::fina:: sa...

Jättefint! Sånt där gillar jag också, att kunna ta tillvara på något gammalt och slitet och njuta av det precis som det är. Perfekt nu när hösten kryper intill oss!
~Josefine

Design i tid och rum sa...

Hej hej!
det var ett tag sedan jag var inne och kommenterade hos dig,men jag tittade in då och då.
Jag blev glad att du tittade in hos mig och undrade hur jag mår?.
Jag är ok.men bara ok.saknar inspiration med bloggen sedan min pappa gick bort.
vackert fönster ,och en vackert blickfånget är det.
Ha en trevlig helg Dada

Ullis/Leva på landet sa...

Tycker att det är mysigt att du har det inne. Extra kul när det kommer från din morfar.
Kram Ullis